Från att vi tog vår första galopp sen november och allt kändes bra till att falla så lång förbi botten att man bara ser en liten liten fläck av hopp. Vi har hittat fel på min prinsessa som gör att vi inte vet hur hennes framtid ser ut. Hela min värld rasade samman på1 sekund.. Aldrig i hela mitt liv känt mig så hjälplös. 

 

Nästa vecka ska vi in till Strömholm för att få ett utlåtande och göra en jäkla massa tester för att se om det finns något vi kan göra för henne. Jag skiter blankt i om hon kommer gå att rida igen eller inte, det viktigaste för mig är att hon får leva. Går det att göra något får det kosta vad fan det vill men jag tänker göra allt jag kan för den där hästen! Aldrig någonsin har jag mött ett djur som satt sig så djupt in i hjärtat på mig som hon gjort. 

 

Jag har ingen ork till någonting länge och allt blir lidande, speciellt jobbet.. Jag har varit helt förstörd sen jag fick reda på att det ser väldigt mörkt ut. 

 

Jag hoppas av hela mitt hjärta att det kommer gå att hjälpa henne. Blir jag tvungen att ta det beslutet jag inte vill känns det osäkert på om jag kommer orka fortsätta hålla på med hästar alls igen. Tiden får bestämma.