Som sagt jag lever men har fruktansvärt ont. Är hemma och är sjukskriven nu. Jag landade i nedförsbacke på ryggen och slog i huvudet så har jätte ont i ryggen, ingen fraktur men mjukdelsskador och så fick jag en hjärnskakning också. Jag kan bara säga att jag är fruktansvärt glad att jag hade säkerhetsvästen på mig.

 

Jag är inte helt hundra på vad som hände allt gick så fort. Vi galloperande i en backe, när jag skulle ducka för en gren så tappade jag balansen lite. Strax där efter blev hon jätte stressad och började galoppera fortare. Jag ropade lite för sent att vi skulle sakta av och hon hann bli rädd tror jag en gång där jag tappade balansen lite till.. När vi nästan stannat gör hon ett kängruhopp över en liten grusgång som går över vägen i skogen och hoppar rakt emot ett träd vilket hon måste märkt för Madde sa att hon hoppade mot det samtidigt som hon vände i luften och där åkte jag av..

 

Enormt tacksam för Malin som sprang efter Tuvan och Madde som var med mig hela tiden. Även till ett par som var ute i skogen med sin hund som inte tvekade en sekund på att hjälpa till att ta en häst och sedan sitta vid mig. En ambulanshelikpoter och en ambulans var på plats 10 minuter efter att vi ringt. Sen gick allt ganska fort med att de kollade igenom mig, la mig på en bår, och sen tog mig till Huddinge sjukhus. Väl där möttes jag av säkert 8 stycken som började fixa och klippa sönder mina kläder. Jag låg fastspänd på en bår med nackkrage i över 5 timmar innan de fått svar från röntgen. Jag kunde åka hem vid 1 på natten tror jag, då fick Tommie rulla ut mig i rullstol för att jag inte kunde stå upp. Behöver inte skriva allt som hände på sjukhuset mer än att jag mådde väldigt dåligt.

 

Nu får jag inte göra speciellt mycket mer än att vila. Har varit nere till stallet några gånger för att klia och borsta lite på Tuvan. Jag har fått massor av hjälp av Malin som mockar och fixar allt, otroligt tacksam för all hjälp jag får. I torsdags longerades hon av Clara, lördags reds hon av Sara och igår red Jessica igenom henne ordentligt och hon såg super fin ut. Behandlingen verkar ha gjort henne gott, var nervös att vi skulle behöva göra om det eftersom hon knappt blivit riden sen dess men forstätter hon såhär behövs det inte.

 

Längtar efter att få hoppa upp själv och känna att jag inte blivit rädd eller nervös efter det här. Men vi kommer hålla oss på banorna ett tag framöver och bara promenera ute.